Sommaren är den tid på året som lockar ut flest personer på sjön, inte sällan med ett fiskespö vid sin sida. Vädret är behagligt och det är ofta njutning i sin renaste form. Att så många lockas till fisket är minst sagt fantastiskt, oavsett metod, art eller nivå. Jag själv vill tro och påstå att det helt enkelt handlar om vårt genetiska arv, att det någonstans långt där inne finns en ådra som sedan urminnes tider säger till oss att få mat på bordet. Idag är det såklart inte på liv och död när vi fiskar, men adrenalinet och glädjen fisket framkallar hos de flesta människor som fått känna på att ha en fisk på kroken är svår att beskriva, det bara finns där.

Att fiska på sommaren är en självklarhet för många. En tur i solnedgången eller en tidig morgon när solen går upp är svårslagna naturupplevelser. Abborre, gädda och gös är alla populära fiskar att fånga och jag kommer försöka förklara hur jag bedriver mitt eget fiske efter en av dem, nämligen gösen. Metoden jag föredrar och spenderar mest tid med är trolling, så av förklarliga skäl kommer fokus hamna på just det.

Gös är en fisk som i många fall upplevs som lite mystisk och svårfångad. Med sina stora ögon och rejäla huggtänder ser man tydligt att det är en fisk att ta på allvar. I Norden har det fångats gös på över 15 kg vilket gör den till en av de större predatorerna i våra vatten. Gösen trivs bra i värmen och det var länge näst intill en övertygelse att det i princip endast gick att fånga gös på sommaren. Idag vet vi bättre och gösen fiskas över hela landet, året om. Samma starka övertygelse fanns om att gösen enbart gick att fiska på natten, om man ville ha ett bra fiske. Det stämmer inte heller utan det går utmärkt att fiska gös dygnet runt.
Gösen är en taktisk jägare och följer gärna sitt byte länge för att studera och planera sin attack. Det syns inte minst med hjälp av dagens ekolodsteknik när man i realtid kan följa både fisk och bete, men även under trolling då man ibland kan se hur linan slackar då och då när gösen försiktigt puttar wobblern framåt. Det kan tyckas vara ett märkligt beteende och det är troligtvis därför gösen anses vara så nyckfull och svår att få till hugg.

Anpassa metod och bete efter tid på dygnet

Vilken plats du ska leta efter gösen på vill jag påstå beror lite på vilken metod som är aktuell. Men lite förenklat hittar du de aktiva fiskarna på dagen i frivattnet, den så kallade pelagialen, över platt och hård botten men gärna intill grynnor och djup. Givetvis finns det gös på fler ställen än så och varje vatten har sina egna ”regler”, men det är så jag brukar hitta dem. På kväll, natt och morgon ser man dem ofta närmre och närmre ytan då de går upp för att jaga, medans de under dagens ljusa timmar står närmare botten. Att anpassa metod och bete efter tid på dygnet är A och O. Till skillnad mot till exempel gäddan gäller det att försöka komma så nära fisken som möjligt med sitt bete. En gädda kan stiga flertalet meter för en bit mat medan gösen i många fall behöver få betet presenterat väldigt nära, gärna inom en meter. Därför är det viktigt att under dagen laborera med olika djup för att hitta dagens melodi. Vid trolling är ett bra tips att till en början använda wobblers som presenteras på olika djup, förslagsvis med en meters variation, givetvis beroende på hur många spön som används och hur djup sjön du fiskar i är.

Vilken metod som används är som med det mesta en smaksak. Populära metoder är traditionellt jiggfiske längs botten, trolling, vertikalfiske och den relativt nya metoden ”pelagiskt prickskytte”.
Jiggfisket påminner väldigt mycket om det klassiska jiggfisket efter abborre. Men det kan vara bra att gå upp lite i storlek på framförallt spöet då gösen är stenhård i munnen och huggen ofta är enormt kraftfulla. Därför behövs det lite att sätta emot för att tränga in krokarna och för att stå emot en lite tyngre fisk som kämpar emot. En jigg med paddel på ungefär 5 cm till 10 cm med en skalle på 5-15 gram brukar funka utmärkt. Studsa jiggen sakta på botten med små knyckar då och då längs grynnkanter och stenstrukturer.

Vertikalfiske och det pelagiala prickskyttet skiljer sig en hel del från det traditionella jiggfisket. Betena som används är ett par storlekar större där ett gummibete på 18-20 cm är vanligt förekommande. Med hjälp av dagens ekolodsteknik läggs en stor del av tiden på att åka runt med båten och leta efter “rätt” fisk. Man är helt enkelt selektiv med vad man fiskar på. När ett eko är funnet gäller det att placera båten på ett sätt så att man når fisken och sedan kan placera betet så nära som möjligt. Huggen blir ofta stenhårda och att på ekolodet få se hur fisken närmar sig för att sedan hugga är enormt spännande och ger ett adrenalinpåslag av rang.

Trolling – en enkel och effektiv fiskemetod

Trolling var i många år den absolut mest populära metoden och kan vissa dagar vara svårslaget. Jag själv har, som tidigare nämnt, ägnat större delen av min tid efter gösen på just trolling. Trolling är egentligen väldigt enkelt och kräver inte särskilt mycket utrustning, om man inte vill. Jag och en kompis började med vår gamla roddbåt, en crescent 380 från tidigt 80-tal, med två portabla spöhållare och en elmotor. Spöna vi använde var de vi hade hemma, varsitt gäddspö som vi satte i spöhållarna och varsitt abborrspö som vi höll i handen. På så sätt kunde vi presentera fyra olika wobblers och kunde täcka stora ytor vatten. Med tiden har intresset vuxit och så har även utrustningen. Idag trollar jag med sex spön med räkneverksrullar och paravaner. Då täcker jag mycket vatten i bredd samtidigt som jag täcker mycket vatten i och med att jag kör båten framåt.

Till en början brukar jag variera med lite olika djup på mina wobblers. Kör jag över till exempel 6 meters djup på dagen brukar jag sätta på två beten som går på ca 5 meter, två på ca 4 meter och två på ca 3 meter. Sedan varierar jag med hur långt jag släpper ut wobblerna från spöet för att få ytterligare lite variation. Kortare linsläpp får wobblern att gå något grundare än en som är utsläppt med längre lina. Under dagen brukar man sedan kunna se ett mönster på vilka wobblers och djup det hugger på och då gäller det att försöka anpassa de övriga spöna efter det. Fiskar jag däremot tidig morgon eller sen kväll börjar jag med ett par beten så nära ytan som möjligt, ett par på 1-2 meter och ett par något djupare.

Lämplig fiskeutrustning

Jag använder nylonlina 0,38 mm och fluorocarbontafs 0,60 mm, cirka en meter lång. En nylonlina är inte helt stum, den töjer sig lite när det blir tyngd i andra änden på linan och på så sätt får du en lite gummibandseffekt som hjälper till att kroka fisken lite bättre. Sedan jag bytte till nylon från flätlina upplever jag att jag har betydligt bättre krokningsprocent.

För mig är det självklart att använda en tafs. Jag brukar säga att om det finns minsta lilla risk att en gädda kan hugga krävs det en tafs. I de vatten jag fiskar får jag sällan gädda, men när de väl hugger en brukar det vara en något större fisk, då känns det vanskligt att förlita sig på en 0.38 mm nylonlina och i ärlighetens namn oetiskt att riskera att gäddan nyper av linan och får simma vidare med en 20 cm wobbler och några trekrokar hängandes i munnen. För mig räcker det med en tafs på 0.60mm, jag har under mina år aldrig haft en tafs som gått av. Vad som däremot är viktigt är att efter varje fisk noggrant kontrollera din tafs så det inte finns små skav och flikar, om så är fallet är det oerhört viktigt att byta.

Som jag skrev innan går det att trolla med i princip vilket spö och rulle som helst, men det finns så klart utrustning som är anpassad för ändamålet. Jag använder trollingspön på 8 fot klassade för 12 till 25 lbs (pounds). Personligen tycker jag det är en lagom storlek, de är tillräckligt rejäla för att klara av lite hård sjö men tillräckligt följsamma för att mjukt gunga med paravanerna utan skapa onödiga ryck som kan få linan att släppa från linklämman. Du har även tillräckligt med kraft i spöna för att säkert kunna drilla hem en stor gös eller gädda trots att båten fortfarande rör sig framåt.

Jag använder rulle med räkneverk, något jag personligen aldrig kommer sluta med. Det är anpassade trollingrullar och de är således inte lämpliga till något annat fiske än det stationära. Att kasta med en sådan rulle är alltså inte att rekommendera då de inte är byggda för det. Att med hjälp av räkneverket kunna hålla reda på hur långa släpp du gör är viktigare än vad man kan tro. Vid paravanfiske är det väldigt mycket till hjälp att kunna släppa ut till önskad längd så att linorna eller betena inte går i varandra. Det är även till god hjälp att hålla reda på hur långt du släppt ut ditt bete. För som jag nämnde tidigare är djupet a och o, något du bland annat styr med hjälp av längden på linan. Jag använder idag storlek 20, eller 200. Jag gillar en något mindre rulle av den enkla anledning att jag tycker jag får bättre känsla när jag drillar fisk, men det är såklart en smaksak.

Hur du väljer ett lämpligt bete

Val av bete och färg är så otroligt individuellt för varje enskilt vatten. Vad som däremot är väsentligt är att betet behöver ha en bra gång för den hastighet du väljer att köra i. Mestadels handlar det om låga hastigheter och jag föredrar att köra i 1-1,3 knop. Att köra sakta brukar vara det som gäller, men var inte rädd för att testa att öka de dagar det går trögt och inget annat funkar. Det har tagits mycket och stor gös på hastigheter uppemot 3 knop. Ett knep jag ofta använder är att köra i stora S-kurvor, på så sätt har jag olika hastighet på betena, så de som går på innervarv får en lägre hastighet medan de som går på yttervarv kommer att gå i en högre hastighet. Vissa dagar ser man tydligt att det enbart hugger på antingen de yttre eller de på innervarv, och då kan man istället anpassa den hastighet man kör båten i och förhoppningsvis öka sina chanser ännu mer.

Vid val av färg skulle jag rekommendera att börja med de lite mer klassiska färgerna, röd/vit, blå/silver, gul/grön, men det gäller att testa sig fram och det finns inga rätt eller fel. Jag har färger som levererar fisk efter fisk i vissa vatten medan de i andra vatten aldrig lurat till hugg. Det är viktigt att lägga på minnet vad som funkar, gösen uppträder ofta i liknande mönster om och om igen. Har du en wobbler som funkar bra kan det vara läge att efterlikna den på de andra spöna. Det är samma sak med var gösen hugger. Jag kör över ganska stora ytor där det är platt och hård botten med stora grynnområden i nära anslutning.

När jag får en fisk noterar jag den platsen i min plotter, eller i en kartapp i min telefon. Med tiden har det sakta vuxit fram ett tydligt mönster och jag har stora koncentrationer av kartnålar utspridda över kartan. Det hjälper mig att, dels lägga tiden där det faktiskt brukar finnas huggvillig fisk, men även att kunna hitta nya liknande platser som påminner om de där jag ofta får fisk. På det sättet har jag en stor variation av platser att välja på när jag beger mig ut på sjön och de dagar det går trögt kan jag snabbt byta område och förhoppningsvis hitta aktiv fisk där i stället. I den sjön jag oftast fiskar i tog det cirka 5 år innan jag lyckades hitta ett mönster och skapa mig en uppfattning om hur gösen faktiskt fungerar i den här sjön.

Det kan många gånger känns hopplöst, särskilt när man är ny på ett vatten, men det är det som är charmen enligt mig. När det väl sitter en gös i andra änden på linan och man sakta men säkert ser ett mönster växa fram känns det oerhört härligt och tillfredsställande. Med tiden kan du mer och mer planera ditt fiske efter väder och de erfarenheter du samlat på dig genom åren och tillfredsställelsen av att på ett så taktiskt sätt lyckas blir ännu större.

Mina 3 bästa tips för en lyckad göstrolling:

1. Notera alla hugg i din plotter eller telefon. Du kommer allt eftersom se hur det väldigt ofta hugger på samma plats eller precis intill ett redan noterat hugg.
2. Variera djupen på dina beten för att testa dig fram. Efter några hugg kan du ofta se ett mönster och att under dagens gång anpassa djupet på dina beten efter var det hugger kan ofta vara ett vinnande koncept.
3. Variera hastigheten genom att styra båten i S-kurvor. Betena på innervarv kommer att gå långsammare och de på yttervarv kommer att gå snabbare. Att slå av farten helt kan också vara ett knep, det är inte ovanligt att gösen hugger precis när beten börjar gå igen.